Thrash metal-veteranerna Testament följer upp succén från 2008 ”The formation of damnation” med en platta som enligt grundaren och gitarristen Eric Peterson är betydlig mer genomarbetad. Enligt honom har bandet aldrig varit bättre och de turbulenta åren med sjukdomar, medlemsbyten och prövningar som skulle fått vilket annat band som helt att ge upp verkar vara ett minne blott. Framtiden tillhör Testament om man ska tro den från Sverige bördiga strängbändaren.
När jag når Eric hemma i San Francisco så är han i fullfärd att förbereda sig för den stundande resan runt Europa under sensommaren där två av stoppen görs i Sverige nämligen Västerås och Rejmyre på Skogsröjet i början på augusti. Vi börjar prata om den nya skivan.
Det tog nio år mellan ”The gathering” och ”The formation of damnation”. Då berodde det på diverse sjukdomar och olyckor bland annat. Nu har det tagit fyra år till den här skivan. Vad har ni haft för er under de här åren?
– Det var ju inte så att vi satte oss ner direkt efter ”The formation of damnation” och började skiva låtar. Vi har turnerat stenhårt de senaste åren bland annat tillsamman med Death Angel och Anthrax och just den uppsättningen fortsätter nu i höst här i staterna. Det var inte förrän förra året faktiskt som vi satte oss ner och började bolla idéer och prata om vad vi ville göra. Dessutom har vår producent Andy Sneap varit med på hela resan den här gången. Förra plattan var han också inblandad på men bara när det gällde vissa delar. Nu har han varit involverad ändå från början vilket inneburit att vi har bollat låtidéer med honom redan innan inspelningen, vilket har varit bra tror jag.
– Det här var en mycket roligare platta att spela in än den förra. Jag och Alex (Skolnick, gitarr) har samarbetat på ett helt annat sätt. Det är inte bara en massa riff utan melodier, solon och harmonier. En bättre dynamik helt enkelt och vi stämde ner gitarrerna på en del låtar. Dessutom har vi inte brytt oss så mycket om hur långa låtarna har blivit. Varje låt har fått den tid som den behövt. Därför är det fler mer episka låtar på den här plattan skulle jag tro.
"Hemma lyssnar jag nästan uteslutande på vinylskivor. Jag brukar sitta på sängen med alla omslagen utspridda och läsa i innerkonvolut och titta på bilder när jag lyssnar."
Vinylälskare
Den nya plattan kommer ut i ett antal olika utgåvor. Förutom en vanlig cd kommer en limiterad boxversion innehållandes cd, dvd och ena massa annat godis. Men det som Eric helst vill prata om är vinylversionen. Och det kan ha sina förklaringar att han fått ett nyväckt intresse för det uråldriga ljudformatet.
– Vinylutgåvan är riktigt cool. Den bör man ha bara för själva paketeringen med omslag och bildvinylen. När jag åker bil eller reser på annat sätt så använder jag mig av min Ipod naturligtvis. Hemma lyssnar jag nästan uteslutande på vinylskivor. Jag brukar sitta på sängen med alla omslagen utspridda och läsa i innerkonvolut och titta på bilder när jag lyssnar. Det är riktigt roligt och tillför massor till själva lyssnandet.
– Min far gick bort 2003 och då tog jag över alla hans skivor. Där fanns det massor av plattor med artister som Carol King, Jimmy Reeves och B.B King. Dessutom hade han en massa Led Zeppelin vilket var riktigt coolt. Det här gjorde också att jag började köpa på mig skivor som jag tidigare bara hade på cd på vinyl igen. Så det har blivit en del plattor som Tygers Of Pan Tangs ”Spellbound”, Rainbows ”Rising”, ”Long live rock’n’roll” och Black Sabbaths ”Heaven and hell”. Ja du fattar, klassikerna helt enkelt som jag växte upp med. Dessutom har jag köpt en massa liveplattor på vinyl som ”Strangers in the night” med UFO, Scorpions ”Tokyo tapes” och ”Unleashed in the east” med Judas Priest. Alla de här skivorna har haft stor inverkan på mitt eget sätt att spela gitarr och det har varit kul att återbesöka de här skivorna.
Ett slutet kretslopp
Omslaget till "Dark roots of earth" är mäktigt. Hur inblandad är du i det visuella när det gäller Testaments skivor?
– Det är i grund och botten jag som styr det konstnärliga när det gäller paketering och omslag. Jag har alla idéerna om koncept för bilder och så som jag diskuterar med den som målar omslaget och så vidare. Jag vill att det visuella ska hänga ihop med musiken. Omslaget till den här plattan var klart innan många av låtarna var helt färdigskrivna inklusive titelspåret så det har nog påverkat musiken en del tror jag vilket är rätt coolt. Det blir som ett slutet kretslopp.
Titeln på skivan är ganska dyster. Varför?
– När jag skriver musik så har låtarna namn som refererar till vad den är inspirerad av. Det kan vara ett ord eller typ ”The Iron Maiden song”. Bara så att jag vet varifrån idén kom. Titelspåret på den här skivan heter dock ”Dark roots of earth” eftersom låten är ganska långsam och har en känsla av doom. På något sätt pekar den tillbaka på hårdrockens mörka rötter med Sabbath och så. Dessutom hette ju Black Sabbath just Earth i början vilket ger det en extra skruv. Så när jag berättade titeln för de andra i bandet så tyckte alla att det var passande. Och det refererar också till allt snack om jordens kommande undergång, år 2012 och en massa annat som anknyter till jorden och naturen.
– Testament har alltid skrivit om politiska saker men ofta om sådant som har hänt eller konsekvenser av sådant som har hänt tidigare. Den här plattan är mer aktuell och handlar om det som sen kan bli konsekvensen av det som händer nu. Vi har skrivit mycket om demokrati, militarisering, den västerländska synen på världen och så vidare. Och ur detta har mycket av texterna och känslan på skivan växt fram.
Eric Peterson grundade bandet 1983 som Legacy (bytte namn till Testament 1986) och har hållit ihop styrkorna under alla dessa år. Fram till 1992 var sättningen stabil. Då hoppade gitarristen Alex Skolnick av och marken började skaka under Testaments fötter. Läser man biografin förstår man att det inte alltid varit så lätt att styra skutan. När var det som värst?
– Den värsta och bästa tiden var faktiskt samma period skulle jag säga. Det var när vi precis hade gett ut ”The ritual” och Alex hade meddelat att han lämnade bandet. Det är var 1992 och hela metalscenen ritades om med grungens intåg. Det var inte roligt att spela klassisk metal längre. Ingen brydde sig, vare sig skivbolag eller publik. Och att bandet, som hade haft samma medlemmar sedan starten, skulle spricka i och med att Alex slutade gjorde att vi kände oss väldigt osäkra på framtiden. Många av våra kompisars band som Megadeth, Exodus och Metallica hade redan bytt medlemmar av olika orsaker eller höll på att falla isär av andra anledningar. Vi var bandet som hade hållit ihop men nu ändrades det.
– Samtidigt så gav det mig tillfälle att ta musiken som Testament gjorde åt ett annat håll när Alex försvann. När vi skrev musik ihop innebar det alltid kompromisser och en kamp för att hitta en väg som alla ville gå. Nu fanns inte det längre och ”Low” som vi spelade in sen är resultatet av det. Inga begränsningar eller kompromisser. Bara den musik jag ville skriva just då. Ska man sen se på perioden fram till ”The gathering” som kom 1999 så var det en period av att återuppbygga bandet på många sätt vilket var riktigt kul.
– Framgången med ”The gathering” var enormt tillfredsställande. Det kändes som vi hade kommit tillbaka på allvar. Vi hade liksom försvunnit från kartan innan den plattan men nu spelade vi för utsålda hus, skivan sålde bra och vi fick ett bra mottagande på skivan som visade upp ett helt nytt Testament. Det var belöningen för allt slit vi hade lagt ner åren innan då vi ärligt talat sket i att tala med pressen eller bry oss om att synas på tidningsomslag. Det handlade bara om musiken. Sen var det turbulent i samband med Chuck Billys cancer och jag bröt benet och var borta en tid. Det var inte de roligaste åren i mitt liv direkt. Men sedan 2005 har det bara varit positivt.
Den klassiska sättningen
Folk refererar ofta till den sättning Testament har nu med Eric, Chuck, Alex och Greg Christian som den klassiska versionen av bandet. Hur ser du på det?
– Det är fyra av fem medlemmar från den ”klassiska” sättningen av bandet som är med nu. De huvudsakliga låtskrivarna från tiden runt debuten och ”The new order” är med igen. I det avseendet är det ju den klassiska sättningen. Chuck och jag har alltid utgjort ryggraden i bandet och Alex blir liksom det där lilla extra.
– När det gäller trummisar har vi ju haft en hel del olika sådana genom åren. Det har inte varit så roligt med alla dessa byten jämt men om man ska se det positivt så har vi alltid bytt upp oss. Och nu när vi fick med Gene Hoglan (Dark Angel, Fear Factory med flera) vilket faktiskt var det bästa som kunde hända. Han lyfte materialet vi hade skrivit till oanade höjder. Tyvärr kan han inte var med på alla delar av den kommande turnén vilket beror på att han hade annat inbokat redan innan han spelade in skivan med oss. I Europa och Sverige nu närmast så blir det Mark Hernandez som spelat med andra Bay Area-band som Forbidden och Vio-Lence. Det kommer att bli skitbra ändå.
The Big 5
Det finns ju ett nyväckt intresse för hela den gamla thrash metal-scenen och det har kommit flera nya band som spelar rättrogen thrash metal. Vilken plats har Testament på dagens scen?
– Vi är på väg mot den plats där Testament hör hemma tror jag. Testament är ett av de fem bästa thrash metal-banden i världen om du frågar mig. Med tanke på allt snack om The Big 4 så menar jag att pentagrammet har fem uddar och Testament är den del som saknas i det pentagrammet. Metallica, Megadeth, Slayer och Anthrax var de fyra banden som bröt marken för thrash metal i mitten av 80-talet men vi hör definitivt hemma på den femte platsen. Vi har aldrig blivit bortskämda rockstjärnor utan har behållit fötterna på marken vilket ger oss en fördel inför framtiden. Vi klarar oss idag på det vi gör men det är fortfarande en kamp för att stanna kvar här vilket är en motivation i sig. Livet är hårt men Testament är hårdare!
Tidigare publicerad på Slavestate.se 2012