 |
| Exodus live i Stockholm 2020 |
Publicerad i original på Slavestate.se 2010
Enligt Wikipedia så var det Exodus och Metallica som startade hela thrash metal-genren. Kanske ska man ta detta med en nypa salt men faktum är att Exodus har funnits sedan 1980 då Gary Holt, Tom Hunting och Kirk Hammett startade bandet och att bandet står för flera av genrens verkliga klassiker. Jag behöver väl egentligen bara säga ”Bonded by blood” så börjar vuxna män gråta och starta mosh pits hemma i vardagsrummet.
Att Exodus ens existerar år 2010 måste väl snarast beskrivas som ett mirakel. Bandets historia är kantat av droger, död, konflikter och kaos. Allt från Paul Baloffs död 2002, diverse konflikter mellan medlemmar som kommit och gått och ett uppehåll i slutet på 90-talet som egentligen borde ha varit slutet men som sedan innebar en återförening och några ytterligare medlemsbyten.
"Det är gasen i botten och full fart framåt för jag vill aldrig se Exodus som ett trött band med föredettingar utan som ett monster som krossar allt i sin väg."
Idag är Gary Holt den ende kvarvarande originalmedlemmen i bandet men ingen verkar egentligen bry sig om det. Kanske beror det på att Exodus de senaste åren har levererat ett par riktigt solida plattor. Och i maj är det dags igen. Då släpps ”The atrocity exhibition... exhibit B: The human condition” och Exodus är just nu ute med Megadeth och Testament på en lång USA-turné. Låt oss börja där och fört försöka lista ut exakt var Gary Holt befinner sig.
– Så här långt har turnén varit fantastisk. Jag tror att det ha varit utsålt på så gott som alla ställen. Just nu är vi i North Carolina… eller om det är South Carolina… jag är ärligt talat inte riktigt säker på var vi är. Det blir gärna lite diffust efter ett tag. Men vädret suger hur som helst. Snart ska vi söderöver och då blir det väl kanske bättre på den fronten också.
– Det är hur som helst väldigt roligt att vara ute med Megadeth och Testament på den här turnén. Vi har gjort en vända tidigare med Megadeth men det här är första gången vi spelar tillsammans med Testament på en så här lång landsomfattande turné vilket gör det ännu coolare med tanke på att vi kommer från samma trakter. Men vi har ju spelat många gånger tillsammans hemma i The Bay Area då vi alla var unga och Testament fortfarande hette Legacy.
Något i vattnet
The Bay Area var det ja. Området utanför San Fransisco som för oss som älskar thrash metal är det förknippat med många legender och myter. Många av oss skulle säkert offra rätt mycket för att ha fått tillbringat en enda kväll på ställen som Ruthies Inn där Metallica, Slayer, Forbidden och Death Angel regelbundet spelade under första halvan av 80-talet. Exodus var inget undantag och när jag undrar vad det var som gjorde just det här stället till en så bra grogrund för en helt ny musikstil.
– Kanske var det något i vattnet, skrattar Gary. San Fransisco var ett av de ställen där man först upptäckte alla band från Storbritannien och den nya vågen av brittisk metal med Iron Maiden, Judas Priest, Saxon, Diamond Head, Sweet Savage, Angelwitch, Venom och Motörhead i spetsen. Så vi tog det och slängde in lite gammal hederlig hardcore och så föddes thrash metal. Vi började spela den här musiken på grund av att den inte fanns. Vi skapade thrash metal utifrån de influenser vi hade. Så hade vi också turen att ha många klubbar på den tiden där band kunde spela. Man kunde gå ut två gånger i veckan och hela tiden få se nya band varje kväll.
– Jag är ganska tacksam för att vi fortfarande kan hålla igång Exodus och att alla de andra bandet också håller på. Musikstilen i sig är så kraftfull att den håller en på alerten och ger en energi att fortsätta kväll efter kväll, år efter år. Det krävs rätt mycket energi och motivation för att spela i ett band som Exodus och den musik vi spelar.
– Det här är vad jag älskar att göra. Vi känner att vi inte är klara än på långa vägar med Exodus och det är vad som håller oss igång. Det är gasen i botten och full fart framåt för jag vill aldrig se Exodus som ett trött band med föredettingar utan som ett monster som krossar allt i sin väg. Och all den historia som finns i anknytning till Exodus med droger och död är sådant som vi använder som bränsle. Känner man sig lite trött ibland så måste man påminna sig om allt bra som vi åstadkommit på vägen också och för det pris vi betalt. Och det gör att man inte ger upp så lätt. Man vill inte svika sin historia.
On a fast track to hell
Vi lämnar det förflutna och talar om den närstående framtiden. Med plattan ”The atrocity exhibition... exhibit B: the human condition” så följer bandet upp 2007 års “The atrocity exhibition... exhibit A” som både musikaliskt och tematiskt hänger ihop även om Gary Holt påpekar att det finns stora skillnader på plattorna. Vi börjar att nysta i vad skivorna egentligen handlar om.
– Den här plattan handlar precis som titeln antyder om allt det som gör mänskligheten till vad den är. Det vill säga våld, grymhet, ignorans och dumhet. Det är egentligen inte en fortsättning på “The atrocity exhibition... exhibit A” på sådant sätt att det är låtar som blev över från förra gången eller att de skrevs vid ett och samma tillfälle utifrån ett visst tema. Först fanns det tankar på att göra en dubbelplatta men det visade sig för dyrt så vi väntade med att skriva låtarna till den här skivan. Förra plattan handlade mer om religion och vad den har ställt till med i världen.
– Mänsklighetens tillstånd är rätt jävla uselt som du kanske har noterat. Och jag är inte en säker på att det någonsin kommer att bli bättre. Och jag skyller inte på någon annan egentligen att situationen ser ut som den gör. Jag precis som andra är delaktiga i den här soppan och vi gör inget åt alla den här grymheten som pågår runt om oss trots att vi alla ser den varje dag. Jag ser tyvärr ingen antydan till förändring heller. We are on a fast track to hell, konstaterar Gary med ett torrt skratt.
/Magnus Tannergren