Några dagar innan Testaments spelning i Västerås ser jag ett videoklipp från Wacken Open Air föra helgen där bandet manglar ut ”Into the pit” för tiotusentals personer i publiken. En gigantisk circle pit uppstår. Det är mäktigt att se. Några dagar senare står Testaments sångare Chuck Billy framför 300 personer på en liten rockklubb i en medelstor svensk stad och introducerar just ”Into the pit” med orden ”You know what to to right?”.
Kontrasten mellan spelningarna kunde inte vara större kan tyckas. Men faktum är att Testament genomför spelningen i Västerås med samma intensitet som om det vore en av deras viktigaste konserter någonsin. Testaments thrash metal från The Bay Area funkar lika bra på en liten klubbscen som på en gigantisk arena.
Bandet är på den första delen av turnén för nya plattan ”Dark roots of earth” och låtlistan för kvällen är en väl balanserad blandning av nya låtar och idel klassiker. Alla levererade med kraft och övertygelse. Och jag inser vilken otrolig låtkatalog bandet har. Alla låtar oavsett tidsera är löjligt bra live. Och publiken svarar lika entusiastiskt på ”Over the wall” från bandet första platta ”The legacy” som senare pärlor som ”The more the meets the eye”.
Framförandet är klockrent. Chuck Billy är en frontman av rang som med pondus och enorma röstresurser har publiken i sin hand. Alex Skolnick och Eric Petersen levererar en vägg av gitarrer som är omöjlig att värja sig emot. Så har vi Gene Hoglan på trummor denna kväll som är ett jättelyft för Testament. En stabil ryggrad som resten av bandet kan luta sig mot och bara leverera till 100%.
Testament uppvisar en enorm spelglädje i Västerås denna kväll. Som gamalt thrash metal-fan får jag gåshud flera gånger under kvällen, både av musiken men också av stämningen rent allmänt. Inte ens när bandet misslyckas med ”D.N.R” två gånger innan den sitter som ett knytnävsslag i ansiktet försvinner förtrollningen. Att få se Testament på en så här liten scen där närvaron och den svettiga intimiteten är så extremt påtaglig är en ynnest och visar på vad den en här genren handlar om. Band och publik är ett. Och summan av delarna gör detta till en fullständigt lysande spelning.
/Magnus Tannergren
Tidigare publicerad på Slavestate.se 2012
Fornot: Fortfarande en av de sjukaste spelningar jag upplevt. Testament på liten klubb i Västerås. Vem hade trott det? Galet trångt och galet bra. Ett minne för livet /MT